Träbåt

Källa: Thomas Larsson. 2002. Träbåtsrenovering. Nautiska förlaget

Underhåll
Att skriva om underhåll är som att ge sig in i ett getingbo, de flesta båtägare har skaffat sig bestämda uppfattningar från åratals lyckade och misslyckade rustningar. Man vet minsann hur det ska vara. Det finns många sätt som är rätt, möjligheterna att lyckas är större än att misslyckas, bara man känner till några grunder. Grunderna är enkla: Var noggrann med förberedelserna, slipa noga, tvätta och torka omsorgsfullt, ge akt på vädret, läs på burken och följ rekommendationerna konsekvent. Produkterna på marknaden är så bra att de skyddar din båt, blir inte finishen vad du tänkt dig får du en ny chans nästa år.

Graden av finish väljer båtägaren själv, olika typer av båtar ges olika finish. Skillnaden är stor mellan roddbåt och Riva. Slutresultatet av ytbehandlingen påverkas mest av slipningen och antalet strykningar, och det är där det går att spara arbete om nivån läggs lägre.

Väder
Det är nog bara båtfolk som ägnar sig åt målning utomhus på vintern. Är det torrt i luften och båttäckningen är bra brukar det gå fint. Inuti båten är det inga problem att måla, där går det att värma upp lokalt. Att olja och grunda utvändigt går bra bara det inte är kondens på skrovet. Likaså fungerar det att fernissa, bara fernissan är förtunnad och varm så att den inte börjar slå åkarbrasor på det kalla skrovet. All färg och fernissa bör hålla rumstemperatur.

Väderleken måste vara jämn, temperaturen får inte åka upp och ner runt 0°C, och luften bör vara torr. Om temperaturen stiger från under noll till plusgrader kommer luftfukten att fälla ut som kondens på det fortfarande kalla skrovet.

Slutstrykningar med oförtunnade läcker görs senare på våren. Vad man då ska tänka på är att inte stryka för tidigt på dagen i stigande temperatur, då är skrovet kallare än luften och färgen blir svår att stryka ut samt torkar först på ytan och skinnar sig så luften inte kommer åt att genomtorka den. Mitt på dagen en mulen stilla dag efter regn, då det inte finns något damm i luften, är det dags att göra ett försök till slutstrykning. Väderförutsättningarna är viktigare för resultatet än valet av fernissa. En lugn mulen dag kan du få på dubbelt så mycket fernissa på skrovet utan rinningar och torrdrag jämfört med en solig eller blåsig dag. Under en och samma strykning kan du få lov att tunna fernissan olika beroende på om det är dragigt, eller om det är sol på ena eller andra sidan av båtskjulet.

Vid ytbehandling under bar himmel måste färg och fernissa strykas så tidigt på dagen att de hinner sätta sig innan daggen lägger sig. Fukt ger matta eller mjölkiga fläckar. Undvik att ytbehandla i solsken

Upptagning
AVRUSTNING OCH UPPTAGNING. Täck så fort som möjligt när båten kommit upp på land. Det är större risk för fukt- och frysskador på land eftersom temperaturen varierar mer där än i vattnet. Luftfuktigheten är hög hela dygnet, och fukten letar sig ner genom sliten ytbehandling. Får inte träet möjlighet att torka innan kylan sätter in, kommer frosten i träet att lyfta loss färg och fernissa.

TVÄTTA BÅTEN. Många klubbar har tillgång till högtryckstvätt, men använd den med förnuft. Kritande bottenfärg lossnar lätt tillsammans med eventuell beväxtning, men det är även lätt att spjälka loss flisor av trä om strålen träffar snett, t.ex. vid dåliga stumlaskar. Teakdäck ska inte högtryckstvättas eftersom nåtmassan kan släppa av vattenstrålen. De bör i stället tvättas med en mjuk borste tvärs fibrerna för att så lite som möjligt av de mjuka delarna av årsringarna ska nötas bort och däcket bli ojämnt. Högtryckstvättning invändigt är effektivt när man vill ha bort flagnad färg och smuts, men det är inget som hör senhösten till, för vid högtryckstvätt slås mycket fukt in i träet, med risk för frysning och färglyftning. Fribord, vattenlinje och däck kräver tvättning med tvättmedel och avsköljning för att få bort rester av fett, smuts och sot, som annars kommer att sätta igen slippapper och försämra färgens vidhäftning.

LYFT DURKAR överallt och tvätta ur, kontrollera att det inte finns något vatten kvar någonstans. Ta ur dyvikan, den ska sitta på kölsvinets lägsta punkt med underkanten av hålet i höjd med kölplankan. På motorbåtar behövs en dyvika på var sida av kölplankan. Dyvikan behövs också för att dränera ut det vatten som kan komma in om täckställningen skulle haverera under vintern. Många båtar har fryst sönder av vattenfyllning på vintern. Skador orsakade av vatten som har fått stå och frysa på svåråtkomliga ställen är också vanliga. På motorbåtar ska man vara speciellt vaksam under kättingboxen och byråer och på sidorna av motorbädden. I segelbåtar gäller samma sak, man ska dessutom titta under mastfoten och i de svåråtkomliga fack som finns mellan bottenstockarna under en självlänsande sittbrunn.

TA HEM SÅ MYCKET UTRUSTNING SOM MÖJLIGT, textilier får bara dålig lukt och kan mögla om de ligger kvar. Tas värdefulla tillbehör hem kan båten lämnas öppen och ventilerad. Ta ur byrålådor och ställ dem plant och luftat så att de inte sväller fast, och ställ dörrar på glänt. Lådor och skåp kan torkas ur med ättikslösning mot mögel. Trädelar från båten får inte ställas in i varma torra utrymmen hemma, som t.ex. pannrum. De kommer då att torka, spricka och slå sig.

KONSERVERA MOTORN, byt filter och sanera eventuellt spill. Under motorn ska det vara målat med oljeresistent färg, speciellt om spilltråg saknas, för då kan avfettning användas utan att laka ur träet. Dieselläckage går rakt igenom träet och ger de karakteristiska feta fläckarna på utsidan av skrovet. Träet blir sprödare och det går inte att limma där, dessutom är det svårare att få färgen att sitta.

SE TILL ATT BATTERIERNA är fulladdade och i god kondition. De ska stå i syraresistenta lådor som samlar upp eventuellt läckage, t.ex. från sönderfrysning. Batterisyran fräter sönder bordläggningen, den kan se intakt ut men är alldeles spröd.

TA HEM ELLER FETTA IN KROMDETALJER. Kromen åldras snabbt i fukten, och att ta bort beslag sparar mycket tid vid slipning och målning. Förvara skruv från borttagna beslag i märkta sortimentpåsar. Det uppskattar du vid återmontaget på våren.

SKRAPA REN BOTTEN på de ställen där färgen i alla fall brukar flagna till våren, där finns det fukt bakom färgen som måste luftas ur. Detta gäller framför allt på båtar byggda av afrikansk mahogny efter andra världskriget, det träslaget är inte speciellt lämpligt under vattenlinjen. Afrikansk mahogny är porös och suger fukt från ändträet, och då träet är vresigt har det ändfibrer både här och där. På dessa båtar bör bordläggningen skrapas ren varje höst på alla ställen där det finns mer trä på insidan, som längs kölplanka och stävar, så att fukten kan luftas ut, annars riskeras att bordläggningen fryser sönder.

TÄCKNING En träbåt bör ha en fristående täckning. Den ska vara lätt att sätta upp. Den ska inte vara fäst i båten någonstans. Den ska inte vara i vägen vid vårrustning. Den ska medge reglering av ventilationen beroende på årstid.

EN BRA TÄCKNING ÄR EN FRÅGA OM BEKVÄMLIGHET. Ordna det så att du kan åka ner till båten, koppla in strömmen, ställa ifrån dig verktygslådan på arbetsbänken och komma i gång direkt efter att ha hälsat på dina båtgrannar. Efter ett par timmar är det kanske dags för fikapaus med båtgrannarna. Det är då båtlivet börjar bli mer fritid än arbete, men det är ju segt att bygga ställning där i regnet på hösten.

OLIKA MATERIAL TILL STÄLLNINGEN. Byggnadsställningar av stålrör med Burtonkopplingar är stadiga men kräver svetskunskap, annars är det svårt att undvika vassa hörn från kopplingar där pressen snart skavs sönder av nötningen. Aluminiumrören som vanligen används är i klenaste laget, en fristående aluminiumställning blir ofta för lätt, den blåser gärna iväg eller lägger sig och nöter mot båten. Trä är ett lämpligt material för våra båtar. Reglar 45 x 70 eller 45 x 95 mm är ett bra utgångsmaterial. Förbindningar kan göras i plywood, eller av fyrkantsprofil i stål. Då går det snabbt att montera och demontera, och man slipper kassera så mycket virke som vid rivning av en spikad ställning. Se upp med lagringen av täckvirket över sommaren, röta och mögel från ställningen kan spridas till båten. Lagra fritt från backen och under press.

PRESENNINGAR finns i olika kvaliteter. Speditions- och hyrpressar är tunga, så täckställningen står stadigt, men vikten, cirka 700 g/m2, gör dem svårhanterliga. Är båten större blir det också många överlappande skarvar då sådana presenningar vanligen är cirka 4 x 6 meter, och presenningarna blir därför odryga. Lättvikts- eller japanpressar är billiga och lätthanterade men tidsödande att knyta fast, och täckställningen blir lätt och flyttar sig gärna i blåsten. Solen bryter ner dem; efter en vinter och en sommar uppe blåser de ofta sönder nästkommande vinter. Det går att måttbeställa pressar i 500-600 grams duk, med dragsko i skarvarna. En sådan press håller upp mot 20 år om den inte lämnas uppe på somrarna. Dukstorleken kan väljas så skarvarna blir få och därigenom blir materialåtgången minimal, större dukar än 40 m2 blir dock svårhanterliga.

PÅ HÖSTEN SKA VINDEN GES MÖJLIGHET ATT TORKA BÅTARNA. Lämna en meters luftspalt mot backen för genomblåsning, och en triangel uppe i var nock för att minska kondens. Lämna inte hela gaveln öppen, vinden som blåser in här kommer inte förbi båten utan pressas runt den och kan lyfta täckställningen. Efter nyår, då luften blir torrare, är det dags att täcka ner till backen för att behålla markfukten under båten och hindra den från att torka ur och spricka.

INNERPRESENNINGAR hindrar kondensdropp. Vid renskrapning är den renskrapade ytan känslig för kondens och smutsränder. För att slippa detta är det effektivt att rigga upp en frihängande press av japantyp under takstolarna för att avleda kondensvattnet. Vattnet kondenserar på den yttre pressen och droppar ner på den undre som leder vattnet utanför skrovsidorna.

BELYSNINGEN är ofta så dålig under båtarna att det inte går att se tillräckligt bra för att lyckas med snickerier eller ytbehandling. Det berättas om halvfabrikats­byggaren som bara hade ett eluttag, en lampa och en elektrisk sticksåg; först ritade han hur han skulle såga, sedan släckte han, kopplade in sticksågen, sågade, tände och svor.

UTAN EN BRA ARBETSBÄNK är det svårt att få ett bra resultat. Om inte de delar man ska jobba med kan sättas fast på ett vettigt sätt medan de bearbetas går det inte att nå ett gott hantverksmässigt resultat.

I dag när tid är den stora bristvaran för storstadsmänniskan har efterfrågan på vinterförvaring inomhus ökat. Man vill kunna använda de dagarna som går åt för att ta hand om båten till något annat. En träbåt mår bäst av att stå i kallhall med jordgolv. Den miljön är fortfarande fuktig så båten måste plockas ur på samma sätt som om den ligger under presenning. För större båtar som är fullservicekunder på varv är en hall som håller några plusgrader väl investerade pengar då färgen inte fryser bort.

Textilier och utrustning kan också lämnas ombord. Det är dock viktigt att fukten i hallen kan regleras. För vinterförvaring är en relativ luftfuktighet på 60-65 % lagom.

Efter februari ska inga utvändiga skrovytor lämnas obehandlade, enbart linoljning räcker inte, oljan hindrar inte fukten från att tränga ut ur träet. Att hålla fukten på en jämn nivå året runt är något av en nyckel till enkelt underhåll. Om träet hindras från att röra sig spricker inte bordläggningen och färgen sitter kvar.

Före sjösättning börjar botten bli så torr att det bara fordras lite sol för att den ska öppna sig. Jag brukar inte täcka av förrän kvällen före sjösättning. Båten kan hållas fuktig sista veckan med blöta trasor invändigt eller genom att vatten lämnas i kölsvinet.

Här måste varnas för att lämna rinnande vatten utan tillsyn inuti båten. Så länge båten läcker som ett såll är det inte så farligt, men båten tätar till sig, och skräp eller löv kan lägga sig i dyvikan. Fylls båten med vatten lossnar i bästa fall samborden, de är inte gjorda för vattentryck inifrån, annars bryts nog båten sönder av vattenmassan.

Har båten stått länge på land och torkat isär lönar det sig inte att göra några finishjobb, träets rörelser omintetgör mödan. Olja och grunda båten men ytbehandla inte skrovet med de hårda ytfärgerna som inte tål stora trärörelser. Spackla inte näten utan sjösätt och lämna båten i marvatten (ställ den på grund och låt den vattenfyllas) en till ett par veckor tills hon har gått ihop, ta sedan upp henne för yttorkning innan det är dags för finishjobb.

Master är limmade med lim som ej är kokfasta. Lämnas en mast renskrapad utomhus i regn och solsken tar det inte lång tid innan den är förstörd. Regnet försvagar limmet och solen ger torksprickor. Master ska inte oljas flödigt, oljan anses minska elasticiteten i träet. Efter rötskydd fernissas med kraftigt (50 %) utspädd fernissa på det porösa träet (master är oftast byggda av spruce eller gran som är lätt och mjukt i fibrerna). Fernissan måste också vara av en mjuk typ, för att inte spricka vid minsta slag. Har masten träränna kan den ytbehandlas genom att fernissa förs fram och tillbaka i rännan med en trasa med en knut på. Masten ska helst förvaras i mastskjul över vintern. Saknas mastskjul ska masten täckas på ovansidan, den får inte slås in i plast, då ruttnar den lätt. Förvaras masten utomhus ska rotändan ligga lägst så att masten kan dränera om den är ihålig. Alla master bör ha dränering nedåt till mastroten, annars brukar de så småningom ruttna där ihåligheten slutar (ofta strax ovanför bomfästet). Glöm inte att fernissa spridarna, de brukar ruttna bakom tejpen vid spridarnockarna, byt den ibland. Kontrollera alla sprintar och schacklar före påmastningen. Gnid in den löpande riggwiren med stearin så slits den inte så mycket över brytblocken. Galvad wire kan linoljas mot slitage och rost.

SAMMANFATTNING Nyckeln till bekväm båtvård är att hålla träet så jämnt torrt som möjligt under året. Om inte träet sväller och krymper onödigt mycket spricker inte ytbehandlingen, limningar håller och ny fukt får svårare att leta sig in. Under sommarhalvåret hålls botten torr genom en god ytbehandling. Invändigt hålls torrt med kapell, slagvattennivån hålls låg, och båten ventileras. Fribord kan skyddas från för mycket uttorkning med väv på solsidan.

Täck båten med en luftig täckställning så snart den kommit upp på land, i mellansverige i början av oktober. Lämna båten rengjord och väl ventilerad. Låt båten lufta ur till nyår, täck sedan till backen för att hindra vårsol och vårvindar att torka isär skrovet. Lämna inte utvändiga skrovytor utan ytbehandling efter februari. Sjösätt i månadsskiftet april-maj.

Färg och fernissläppor är inget annat än symptom på fuktinträngning, bota orsaken och inte bara symptomet. Följer man dessa regler åldras båten långsamt och underhållet blir minimalt.

Underhåll och reparationer av master
Den här delen ska behandla underhåll och reparationer av master. Jag känner mig lite tveksam till att skriva om lagningar, för masthaverier är så allvarliga historier att en lagning av säkerhetsskäl bör göras av en fackman. Att laga en trasig mast är ungefär som att renovera en dieselmotor, man bör ha kunnandet och utrustningen som behövs för att det ska vara meningsfullt att försöka.

Var rädd om masten, en ny trämast är dyrare än motsvarande aluminiummast och det finns få mastbyggare. I dag är Mälar-30 och Mälar-22 de enda båtarna med SM-status som bara får ha trämast. Folkbåtsförbundet godkände aluminiummast för ett par år sedan, ju färre trämaster som byggs desto färre mastbyggare blir det kvar. Så underhållet är viktigt, med fel hantering åldras en trämast snabbt.

Underhåll
Masten bör ligga i ett mastskjul på vintern, finns det ingen möjlighet till det ska den ligga på bockar med rotänden lägst. Översidan ska vara luftigt täckt medan undersidan lämnas åtkomlig för ventilation. Se till att masten ligger rak så att den inte får permanenta deformationer.

En ihålig mast är obehandlad på insidan och måste hållas torr invändigt, inga läckor via sprickor eller hål efter gamla beslag får finnas. För att inte fukt ska bli stående och orsaka röta bör det finnas en dränering från mastens ihålighet ner till botten av masten så att inget vatten kan bli instängt. Oftast byggs masterna ihåliga ner till strax ovanför bominfästningen och massiva nedåt, och röta i botten av ihåligheten är ingen ovanlig haveriorsak.

Ett lager fernissa per år är i minsta laget, en mast slits hårt både av sol och nötning. Jag brukar glömma att ta fram vantspridarna i tid för lackning, men översidan av dem är det ställe som solen tar hårdast på.

Renskrapas en mast får den inte lämnas ute i starkt solljus för då kan den yttorka för snabbt och spricka i träet. Inte heller får den lämnas obehandlad ute i regn för mastlimmer är bara fukttåliga och inte kokfasta. Det innebär också att en limmad mast inte enbart ska oljas för då utsätts limfogarna för stor väderpåverkan. För ambitiös oljning kan också försämra spänsten i masten (jämför linoljebassning).

En olimmad massiv mast (trädstam) har kärnan kvar i centrum och nästan alltid kärnsprickor från torkningen, dessa ska oljas och impregneras men inte fyllas med kitt för då kilar kittet bara isär masten mer när den sväller i fuktig väderlek. En sådan här mast mår bättre av att oljas än fernissas, sprickorna gör att fukt blir instängd bakom fernissan.

Det är kedjan av långa fibrer som gör masten stark, undvik att borra av fibrer för att göra små lusar eller proppningar. Hellre en missfärgning eller en liten grop än en lagning som kapar fler fibrer.

Se upp med fall som slår, ett slående fall kan nöta hål på lacken på en vecka.

Däck
DUKADE DÄCK behandlas med mjukare, mer elastisk färg. Tillåts färglagren att bli för tjocka spricker färgen. Duk kan renskrapas försiktigt om man värmer färgen och skjuter av den med en spackelspade med avrundade hörn.

PLYWOODDÄCK behandlas utan olja och med hård färg, sprickor vid plywoodskarvar tunnas ner med sliprondell och byggs upp med epoxi och glasfiberväv. Furuplywood får lätt sprickor i ytfaneret, spackla först, slipa och belägg hela däcket med väv och epoxi.

Halkskydd som består av små sand- eller glaspartiklar kan röras ner både i däcksfärg och i fernissa och ger en halkskyddande yta på däck.

UNDERHÅLL av en målad yta är: tvättning, slipning med 180-papper, bättring av skador och genomslipningar, en slipstrykning som slipas jämn med 280-320-papper och en slutstrykning.

Använd ansiktsmask med kolfilter vid oljning, målning och fernissning med terpentin, alkyd- och uretanprodukter. Jag har flera bekanta som inte kan vara i ett utrymme där det målas med lösningsmedelsbaserad färg utan att få huvudvärk. Det har kommit med åren utan att de har utsatt sig mer för färgångor än vad som är normalt vid träbåtsinnehav.

Friborden
Generellt kan sägas om all målning och fernissning att ju blankare resultat du vill nå, desto mer underarbete krävs, och desto slitstarkare, hårdare färger krävs, som i sin tur ställer ett högre krav på ett stumt och friskt skrov för att sitta kvar.

LACKNING OCH FERNISSNING
Mjuka fernissor som tål rörelse används på ribbdäck, hårda och blanka kan användas på limmade fribord. Den lackfilm som bildas måste ha en elasticitet som är anpassad till rörelserna i underlaget. En högblank tjock lackfilm sitter bra på den homogena panel som ett limmat mahognyfribord ger. Men den kan börja släppa från skarvarna i olimmad bordläggning och nåtkanterna på ett ribbdäck. Den tjocka lackfilmen börjar leva sitt eget liv och vidhäftningen räcker inte till när kanten på lackfilmen är bruten vid näten och fukten letar sig in till träet.

ARBETSGÅNG VID FERNISSNING MED ALKYDFERNISSA
För ett bra resultat vid lackning efter renskrapning ska träytan först vara slät och slipad längs med fibrerna och överskottet från oljningen ska ha blivit ispolerat i träfibrerna innan oljan stelnade genom syretillförseln.

De första tre lacklagren ska förtunnas rejält, se anvisningarna på burken, tunna gärna lite mer. Det är detta som ger inträngning och vidhäftning. Slipa lätt mot fiberresning med fint papper mellan strykningarna.

Är ytan betsad så stryk med så kort mellanrum mellan strykningarna att slipning inte behövs, det är lätt att slipa igenom och skada betsytan annars. Den stora mängden lösningsmedel hjälper också de första lagren att vidhäfta bra till varandra. Stryk tunt så att lacken inte skinnar sig på ytan, utan luften kommer åt att genomtorka len. Är det mycket rå linolja i träet så kan det hända att torkmedlet i det första förtunnade fernisslagret inte är tillräckligt för att ytan ska torka, då brukar det andra lagret tillföra så mycket torkmedel att ytan torkar. Efter dessa tre tunnade lager bör du vänta ett par veckor medan lacken eftersjunker, slipa sedan ytan för att få den jämnare och för bättre vidhäftning. Tiden för genomtorkning av lacken varierar mycket mellan olika lacker. Läggs ny lack på för tidigt kan de underliggande lagren få svårt att torka och det översta lagret flyter på len mjukare lacken därunder.

Lägg sedan tre oförtunnade lager med lätta mellanslipningar. Vänta därefter så länge som tiden medger, fernissan sjunker nu in i fibrerna och ytan blir porigare för varje vecka.

Slipa sedan hårt med slipkork och 240-papper så att ytan blir helt matt och slät. Lägg två lager med lätt mellanslipning. Vänta tills ytan har sjunkit. Torr- eller våtslipa därefter med 320-papper. Slå av sliplamm från täckställning och presenningar. Dammsug därefter båten och torka av ytorna i ett par omgångar.

Det är slätheten först i träytan och sedan ytfinheten i den finslipade lackytan som ger det högblanka resultatet. I en ytbehandlingsartikel från 1930-talet jämfördes den finslipade fernissytan med len folierade baksidan på en spegel och slutstrykningen skulle bli själva glaset.

Slutstryk sedan. Det här blir nio lager, men en hel del av lagren slipas bort. Ställer man inte samma krav på slipning kan sex lager räcka, det är en minimibehandling och ytan kommer inte att hålla sig porfylld till hösten. Ett par lager till kommer att behövas nästa år, då först blir ytan porfri.

Underhåll av en yta i gott skick är: tvättning, slipning med 240-320-papper, lammtorkning och fernissning en till två gånger. Slipa så mycket varje år att filmtjockleken håller sig konstant, får tjockleken öka kommer lackskiktet att börja leva sitt eget liv och blånar och släpper från underlaget.

Vattenlinje
Ett snyggt vattenlinjeband framhäver båtens linjespel. En lagom högt målad linje ger båten ett lätt intryck, en för högt målad linje ger intryck av flöte och rankhet och en låg linje ger en känsla av tyngd och överlast. Vattenlinjen brukar breddas i för och akter för att se lika bred ut sett snett uppifrån, skrovet lutar ju ofta utåt i för och akter. Det ger också större omtrimningsmöjligheter utan att vattenlinjen hamnar under vattnet. En klinkad vattenlinje kan målas så att den ser rak ut sedd snett uppifrån, så som den oftast ses.

Ett snabbt sätt att tejpa en rak vattenlinje, om man vet var vattenlinjen ligger midskepps och vid för- och akterstäv, är att fästa en bräda vinkelrätt mot båten i vattenlinjen i fören. Brädan ska ha en slät översida, och vara parallell med punkterna midskepps. När man är nöjd med brädans placering fästs en tejp midskepps och läggs sedan med limmet upp över plankkanten, tejpen sträcks ut och förs i sträckt läge in mot skrovet. Tejpen fastnar i en snygg kurva mot skrovet. Sedan görs manövern om akterifrån.

UNDERHÅLL av en målad yta är: tvättning, slipning med 180-papper, bättring av skador och genomslipningar, en slipstrykning som slipas jämn med 280-320-papper och en slutstrykning.

Använd ansiktsmask med kolfilter vid oljning, målning och fernissning med terpentin, alkyd- och uretanprodukter. Jag har flera bekanta som inte kan vara i ett utrymme där det målas med lösningsmedelsbaserad färg utan att få huvudvärk. Det har kommit med åren utan att de har utsatt sig mer för färgångor än vad som är normalt vid träbåtsinnehav

Arbetsgång vid målning av botten
På primer och bottenfärgssidan har det hänt så mycket under de senaste tio åren att det är svårt att komma med några beprövade rekommendationer. Plastbåtarna behandlas med täta tvåkomponentprodukter mot böldpest och lösningsmedlen i primer och bottenfärger anpassas till den stabila och svårslipade grunden. Färgtillverkarna räknar med att folk inte orkar slipa botten ordentligt utan tillsätter starka lösningsmedel för att den nya färgen ändå ska bita sig fast i underlaget. Vissa produkter med upp till 80 % xylen (ett starkt lösningsmedel) löser fernissan i vattenlinjen och t.o.m. årsgammal primer i botten. Följ metodanvisningar och torktider på burkarna. Används xylenrika färger bör de strykas i blåst och drag så lösningsmedlet dunstar så fort som möjligt.

En botten behöver inte renskrapas om inte färgen har börjat flagna in till bart trä. Har den gjort det är det däremot viktigt att renskrapa och ge botten en ny tät underbehandling. Bottenfärgen är ju bara ett beväxtningsförhindrande skikt som kritar och släpper sitt ytskikt kontinuerligt och kan inte räknas in i de vattentätande skikten.

Efter renskrapning slipas botten med slippapper av grovlek 80. Därefter följer rötskydd och oljning med rå linolja, rötskyddet kan eventuellt blandas i oljan, se i övrigt avsnittet om rå linolja.
När överskottet av oljan torkats av och oljan fått tid att oxidera (minst tre veckor) är det dags att stryka botten med två till tre strykningar med en alkydbaserad Yachtprimer. Måla sedan med en bottenfärg som också har låg halt av xylen (<20 %) så att Yachtprimern inte löses upp. Är botten i gott skick tvättar man den med högtryckstvätt på hösten. Eventuell flagnad färg skrapas av och trärena fläckar bättras med Yachtprimer. Tunna bottenfärger som VC 17 och Lefant kan övermålas i många år utan att lagren blir för tjocka. Kritande färger kan växa till ett för tjockt skikt som då får slipas före övermålning med ny bottenfärg.

Inredning
Inredning är ett stort ämne som skulle kunna behandlas i flera kapitel. Här följer en kort orientering. Förr skilde man på de större varven mellan båtsbyggare som byggde båten och inredningssnickare som byggde inredningen. På de mindre varven fick båtbyggaren göra allt, från att vara fabrikör till att sopa verkstadsgolvet. Inredningen i en mindre båt är en liten del av byggtiden, medan den tar en stor del av byggtiden i anspråk på en större båt.

TILLBAKABLICK
Den klassiska inredningen i en båt från början av 1900-talet var byggd av ramverk med spegelfyllningar. Stora breda massiva träskivor användes inte för «de stod sig inte» utan rörde sig med fukten, svällde och slog sig. Skotten i dessa inredningar var inte särskilt förstyvande för skroven. Tappar kunde vara limfyllda men oftare var de bara linoljestrukna och spegelfyllningarna satt löst instuckna med glapp för att kunna svälla utan att pressa isär ramarna.

På den tiden var det inte heller ovanligt med skott av pärlspontad, kvartersågad furu som skruvades fast i spant och däcksbalkar och sedan kläddes med ett påskruvat ramverk av mahogny på den synliga sidan

Under 1920-talet användes äkta spegelskott, dubbelsidiga med en snygg framsida på båda sidor. Mitten på 1930-talet började influeras av funkisen, och släta skott av fanerat lamellträ blev vanliga. På 1950-talet kom kryssfaner (plywood) i ropet. Nu började båtarna byggas med limmad bordläggning på lamellimmade träspant. Plywoodskotten skruvades och limmades fast i spanten och blev på så sätt en uppstyvande konstruktionsdel av skrovet.

Kojfronter och skåpfronter skruvades fast mellan skotten. Durkar och skåpbottnar lades in lösa i efterhand. Att bygga en inredning på ett färdigt «golv» har aldrig ansetts speciellt seriöst och ger många oåtkomliga prång och en svårskött båt.

På modernare inredningar är det inte ovanligt att inredningen byggts när durkar och garnering är monterade, den typen av inredning förkortar livslängden på skrovet. Ofta är då garnering och durkar av plywood som är obehandlad på baksidan. Här finns det ibland mögel och jordslag som ger dålig lukt.

De tidiga inredningarna var symmetriska, speciellt i segelbåtar, inredningen på styrbords sida var babordsinredningen spegelvänd. Förpiken hyste pentry och koj för gasten. På 1930-talet flyttade gasten ut och pentryt flyttades akterut. Den symmetriska strama inredningen ersattes med en funktionellare inredning för bekvämare fritid.

UNDERHÅLL
Inredningen vårrustas inte på samma sätt som de utvändiga ytorna. Slipning och omlackning görs vid behov, durkar och bänkskivor slits mest. Renskrapning av inredningen förekommer mest i samband med större renoveringar. Det finns många 50-60-åriga båtar som aldrig varit renskrapade invändigt. Det är trevligt om spåren av gamla båtägare finns kvar, slitna lejdare och trösklar ger patina åt båten.

Inredningen var ofta fernissad med rena oljefernissor. Ställs en skåpdörr eller annan inredningsdel i gassande solsken kan oljefernissan blåsa sig så att det blir tvunget med en renskrapning.

Det kan vara bra att ta bort garneringen och göra rent bakom och eventuellt olja med intervall på 5-10 år. Rötskydda och stryk garneringen med tunn fernissa på baksidan så försvinner en anledning till dålig lukt.

I större båtar finns det fasta tankar som det är svårt att komma åt bakom. Där kan det vara bra att spola ur med jämna mellanrum. Tankar under durken bör lyftas ur i alla fall vart femte år så att det går att hålla rent under dem. Kättingboxen är ett annat ställe som bör vara åtkomligt för rengöring. Det ska även vara lätt att komma åt att hålla rent i toalettområdet.

Det här är något att komma ihåg vid renovering: Bygg inte svårdemonterad inredning framför tankar. Gör löstagbara durkunderslag över tankar. Tillverka en demonterbar box för kättingen och bygg durkar och garnering lätt demonterbara i toalettutrymmet.

«En krona runt om», det är spelet på durkar, skåpdörrar och lådor som ska klara av att vara i båten året runt. Lådor fernissas med fördel runt om och stryks med ett stearinljus för att glida lätt.

VANLIGA SKADOR
*Skott som sitter skruvade i stålspant är ofta skadade, träet har hållit fukt som lett till att spantet rostat. Här går det ofta att förstärka stolpen in mot mitten på båten så att den bär upp skottet. Ett kolunderslag eller ett hyllunderslag kan göras lite stadigare och vridstyvare och skruvas fast ordentligt i skottet varefter den skadade nederdelen kan tas bort. Det här ger också bättre genomluftning.

*Lamellträskott var sällan limmade med vattenfast lim. Står de sedan i «fotbad» eller om det finns en glasruta ovanför som läcker eller ger kondensfukt är skottet ofta dellaminerat med röta och jordslag i innanmätet. De här skotten är svårdemonterade då den längsgående inredningen är fastskruvad i dem. De var också så stora att de monterades före överbyggnaden, vilket betyder att skotten kan sitta fastskruvade mellan däcksbalkar och överbyggnad. Det här är tidskrävande och kostsamma renoveringar som det är bra att känna till vid båtköp.

Den längsgående inredningen kan användas i många år så länge den sitter på plats, även om den är ofräsch, men när den demonterats i samband med byte av ett sådant här skott har den sannolikt blivit mer skadad i hanteringen och det känns motigt att montera den igen.

*Kojer har ofta blivit ombyggda, i original var det vanligtvis kedjebottnar i kojerna och ibland resår- botten. Även fällbara pullmankojer var vanliga (i pullmankojen sover man på en madrass som är fäst på baksidan av det fällbara ryggstödet). Britsen man satt på under dagen var då smalare och satt lägre monterad så det skulle bli sitthöjd under däck. I dag är det här vanligtvis ombyggt till plywoodbottnar som sitter högre så det blivit stuvutrymmen under. Vid en renovering är det ofta möjligt att leta sig tillbaka till originalutförandet efter en noggrann inspektion av gamla underslag och igenpluggade hål i skotten.

*Det har sannolikt sågats i de balkar som är underlag för durkarna under årens lopp. Durkarna glappar och vickar och kojfronter och nederdelar av skott hasar mot mitten av båten. Ta ut durkar, kojbottnar och bottnar i skåp. Inspektera de gamla underslagen, prova att väga in dem och kontrollera om skotten de är fastskruvade i fortfarande sitter i lod. Bestäm var du vill att skotten ska stå och rikta upp dem. Lås dem med nya invägda under- slag. Väg in ett underslag i var ände av utrymmet och passa in de övriga med hjälp av rätskivor som läggs på de första. Ytbehandla de nya underslagen runt om före montage. När det är gjort kan de gamla durkarna passas, de behöver för det mesta limmas på i någon kant. Originaldurkar är ofta gjorda av teak och värda att renovera.

*Skruvarna i gångjärn släpper ofta. Demontera gångjärnet och känn om det fungerar bra, det kan vara sprinten som är krokig eller så är det gammal fernissa i ledytorna. Det finns med säkerhet inget nytt gångjärn som passar i stället (tro mig, jag har letat). Ta det som en utmaning och en del av hobbyn att smörja upp och få gång på det gamla. Epoxipligga de gamla skruvhålen och borra om för skruvarna.

SAMMANFATTNING
Inredning kan vara värd en egen bok, det är ett snickeri som skiljer sig från det övriga båtsnickeriet. Att renovera en inredning är ett mycket tidsödande och pillrigt hobbypyssel. De stora renoveringar som görs i dag innebär att inredningen byggs ny, det är få som har råd att låta någon renovera den gamla. I det läget kan man välja mellan att kopiera den gamla eller att bygga en tidstypisk men funktionell inredning anpassad till dagens krav. Som tur är för båtsbyggaren är det båtägaren som måste fatta beslutet.

Invändig ytbehandling
Invändigt slits inte ytbehandlingen lika mycket. Det är tur, för invändig skrapning är bland det mest tidsödande man kan ägna sig åt. Många vill ha oljad bordläggning och bara bättra oljan med intervaller, men då bör även någon rötskyddande produkt användas, och ytan är svår att hålla ren.

Luftfuktigheten är hög inuti båtar, ångtrycket är högt när flera människor sover på en liten yta, denna typ av fukt i form av vattenånga tränger lättare in i trä än vatten i sitt flytande tillstånd. Den utvändiga ytan målas ju i flera skikt, men invändigt utsätts mer eller mindre bart trä för vattenånga och slagvatten.

Jag tycker att båten ska vara målad under durkarna, men kölsvinet ska inte vårrustas varje år. Efter renskrapning oljas och stryks tunt med en oljeresistent färg. Sedan ska kölsvinet vårrustas bara genom att tvättas, möjligen bättras när det behövs. Ommålning och därav tjocknande färglager i svår-slipade prång och ojämnheter leder bara till ny ren-skrapning då tjocka färgskikt lätt spricker och släpper.

Övriga skrovytor brukar jag behandla med olja (linolja eller impregnerande grundolja) sedan en alkylolja. Norrmännen använder alkydolja i stället för klarlack som yta, den är inte lika nöttålig men lätt att bättra och åldras genom nednötning och inte med blåsbildning eller flagning

Har båten limmad bordläggning försöker jag skapa en så låg och konstant fukthalt som möjligt i träet genom att fernissa på insidan också. Bordläggningens fuktkvot håller sig då under 1 8 % året runt. Det här gäller för len homogena panel som en limmad kravellbordläggning är. På en olimmad bordläggning och framför allt på klinkbyggda båtar där fukten kan tränga in i landen mellan borden bör en sila av bordläggningen tillåta att fukten kan dunsta.

Det bästa klimatet inombords fås om däcksribben bara är oljad på undersidan. Då suger len upp kondens från utandningsluften under natten och avger len på dagen. Den varma fuktiga utandningsluften blir till kondensdroppar på undersidan av ett plywooddäck. Därför blir det ofta jordslag och mögel på undersidan av plywooddäck om det inte är lackat till blank yta och väl ventilerat.

Inredning är svår att slipa till ett högblankt resultat, det finns många hörn och prång, en halvmatt lack till sista strykningen förlåter ett mindre noggrant underarbete. Bryt, dvs. runda lätt, alla kanter på ny inredning annars får inte fernissan fäste där. Inredningen bleks inte av solen så här behövs inte betsas.

Källa: Thomas Larsson. 2002. Träbåtsrenovering. Nautiska förlaget

Utombordsmotor
HÖST

Motorn lyfts av båten sedan alla reglagekablar och bränsleslangen lossats.

Även här gäller det att ge kylsystemets innandöme ett skydd mot korrosion och vinterkonservera motorns inre delar med ett skyddande lager oljefilm.

Kylvattensystemet måste först spolas rent från alla saltvattensrester. Motorn monteras då på en bock med riggens underdel placerad i en tunna eller en stor balja med sötvatten. Propellern tas av och motorn körs sedan ett tag på tomgång. Ännu bättre skydd uppnås om man här använder en 20-procentig rostskyddsblandning bestående av färskvatten och skyddsolja av emulgerande typ (samma slags olja som används vid renspolningskörning av inombordsmotorer).

Vattnet måste hela tiden ha en sådan nivå i kärlet att kylvattenintaget befinner sig under ytan.

Motorn lyfts av och hålls upprätt till dess allt kylvatten droppat ur. Lägg aldrig ner en utombordsmotor innan kylvattnet runnit ur!

Tändstiften skruvas ur och en liten skvätt motorolja hälls i varje cylinder. Ännu effektivare är att köra motorn med lågt varvtal och samtidigt spruta in olja i förgasarens luftintag. Man ökar då långsamt oljemängden till dess motorn kvävs. Denna metod ger en skyddande oljefilm när det gäller motorns alla inre ömtåliga detaljer. Använder man istället den enklare och inte lika effektiva metoden att hälla olja i cylindrarna, så bör man samtidigt vrida runt motorn några varv.

Förgasaren bör också tömmas på bränsle och eventuella filter göras rena.

Propellern monteras av och axeln fettas in. Samtidigt töms den gamla oljan ur växelhuset och ny fylls på. Kontrollera noga den gamla oljan. Finns det vatten i oljan är detta ett tecken på att växelhuset inte är tätt. Då måste packningen bytas eller defekten åtgärdas på verkstad.

Motorn tvättas av med sötvatten och lämpligt rengöringsmedel. Det kan också bli nödvändigt att ta t ex lacknafta för att lösa oljenedsmutsningar. Alla länksystem och andra rörliga detaljer måste fettas in. Det gäller även tvingskruvarnas gängor.

Eventuella lackskador smärglas lätt och får en första primerstrykning eller ett skydd av rostskyddsolja tills uppsnyggningen av lacken blir aktuell på våren. Till sist torkas motorn av med en trasa indränkt med rostskyddsolja. Elsystemets kontaktdon bör också få en dusch elskyddsolja.

Reglageboxen bör lämpligen monteras av och liksom motorn tas till vinterförvaring i ett torrt utrymme. Motorn bör lämpligen vinterförvaras stående upprätt. Det är dock inte meningsfyllt att linda in motorn i ett skydd av t ex plastfolie, då ett sådant tättslutande bandage ökar risken för kondensbildningar.

Man gör också klokt i att fetta in eller behandla med rostskyddsolja den manöverarm som finns vid rattstyrning. Styrarmarna på många typer av rattstyrningar består ofta av en stötstång i en hylsa, och det är mycket vanligt att man här råkar ut för korrosion med åtföljande låsning under vinterförvaringen.

Bränsletanken ska tömmas. Tvåtaktsbränslet mår inte bra av vinterförvaring. Får bränslet stå kvar under lång tid bildas föroreningar och utfällningar, som kan ge ordentliga förgasarbekymmer. Töm därför tanken och skvalpa om med litet ren bensin så att den blir helt ren. Även tanken bör få sig en avtorkning med en trasa indränkt med rostskyddsolja.

Till sist en liten varning när det gäller utombordsmotorer. En utombordsmotor är i dag undantagslöst tillverkad i någon form av lättmetallegering. Tändstiftens bussningar, oljepluggarna och samtliga skruvar är av hårdare metall. Ta aldrig till våld när det gäller att dra i ett tändstift, en plugg eller skruv på en utombordsmotor. Drar man hårt och snett, är det mycket lätt att förstöra gängorna i motorns gods och det kan då bli kostsammare skador än vad man kanske tror. Man gängar på tills man känner att detaljen ifråga rör sig rätt, och tar inte i förrän det står fullt klart att allt är som det ska.

Anmärkningen förefaller kanske självklar, men motorverkstäderna kan berätta en hel del om missar av det här slaget.

VÅR

MOTORN ska också göras klar för sommarens färder. Den som lämnat in utombordaren för vinterförvaring på en verkstad har det minsta bekymret. Då är det bara att bestämma tid för hämtning och hoppas på att räkningen inte tar upp några extra obehagligheter.

Återuppväckandet blir inte heller särskilt betungande, om det rör sig om en snurra som man själv förvarat.

Om man har vinterkonserverat den efter konstens alla regler, så byter man oljan i växelhuset. Det vanliga är att man köper en trycktub av den rekommenderade oljan, skruvar ur pluggarea "drain" och "fill" och sedan trycker in den enligt instruktionsboken föreskrivna oljemängden.

I övrigt kontrollerar man att alla rörliga delar är infettade, fettar in där det behövs och byter till nya tändstift. Det kan vara klokt att börja säsongen med tändstift i prima kondition. De gamla kan man spara som reserv.

Till sist torkar man bort vinterdammet och tar sig en grundlig titt på lackytorna. Finns det färgskador så ska de bättras med motormärkets färg, detta för att hindra korrosionsangrepp

Till sist ger man motorn ett skyddande lager vax. Man använder då vanlig båtpolish och avslutar med en lätt polering. Därmed har man avslutat vårrustningen av snurran, och det är bara att hoppas på att den spinner igång utan bekymmer när den monterats på båten.

Inombordsmotorn
Man bör redan på ett tidigt stadium av vårrustningen ta sig en grundlig titt på inombordsmotorn. Då bör man se efter om det finns eventuella spår av läckage. Konserveringsolja kan t ex ha läckt ut och visar därmed var det kan finnas bristfälliga röraranslutningar.

Vi nämnde redan i samband med höstkonserveringen, och vi gör det igen: Undvik mekaniska ingrepp! Finns det något som antyder att det kan bli nödvändigt med en reparation, så överlåt det åt yrkesmannen. Den som inte är van att arbeta med motorer kan lätt åstadkomma långt dyrbarare fel än vad den ursprungliga skadan antytt

Det finns dock vanligen en hel del saker som båtägaren kan ta hand om själv. Gummislangar och slangklämmor t ex. Det är ingen konst att byta en slang nu, men det kan bli en långt mer problematisk historia om en torrspricka får utveckla sig till ett ordentligt läckage under sommaren. Slangklämmor som visar tecken på rostangrepp bör bytas ut. Man bör också kontrollera att alla bultar och skruvar är ordentligt fastdragna. Det gäller inte minst generatorfästet, som brukar vara utsatt för vibrationer.

Se också till att drivremmen är tillräckligt spänd, byt den om den verkar sliten.

Om man tagit bort något detalj från motorn, t ex kylvattenpumpens rotor eller impeller, så ska den nu sättas på plats igen. Kontrollera då också att kylvattenintaget inte är tilltäppt. Det kan hända att man varit lite för frikostig med bottenfärgen så att kylvattenintagets hål täppts till.

Det kan hända att motorn utsatts för något mindre rostangrepp under vintern. I så fall får man slipa tills metallen lyser bar och bättra med färg.

Nu är det också dags att byta eventuella filter.

Själva kraftöverföringen behöver också sin våröversyn. Det kan finnas lager som behöver sin dos fett. Propellern måste också vara i prima skick. Skrapa av eventuell ärg, som kan ha bildats under vintern. Om propellern fått sig en törn, så bör den bytas eller lämnas till verkstad. Sådant bör man dock ha kontrollerat redan på hösten, då företagens tidspress vid leveranser är långt mindre ansträngd än under sjösättningstid.

När den här yttre inspektionen - och därav förorsakade åtgärder - har klarats av så är det dags att förbereda motorn för båtsäsongen.

Källa: Stig Sandelin. 1984. Båten på land. Rabén & Sjölund

Träbåtsvård
Av Thomas Larsson 11 feb 2000

Kunskap betyder att veta vad som är viktigt att göra, att kunna prioritera.

Nyckeln till ett bekvämt underhåll är att hålla kontroll på träets fuktighet.

Rör sig inte träet onödigt mycket spricker inte ytbehandlingen, och då uppstår inga sprickor där ny fukt kan leta sig in.

På sommaren: Kapell över sittbrunn, här är ytorna mottagligare mot fukt. Regnvatten som blir stående inne i båten ger fukt och röta.

Ventilera, använd luftiga kapell. Ventilering även på fördäck.

Täta läckor på ovansidan, nåta inte underifrån det stänger in fukt i konstruktionerna.

Färg och fernissläppor är inget annat än symptom på fuktinträngning, bota orsaken inte bara symptomet.

På vintern: Täck direkt efter upptagning, större risk för skador på land än i vattnet som håller en jämnare temperatur. En vecka otäckt på land efter upptagningen ger en helgs merarbete på våren.

Täck luftigt, ej ner till backen. Lämna ventilation uppe vid gavelnocken. Så att vinden kan blåsa igenom och torka ur.

Torka ur invändigt under däck och i lådor så att intemöglet får fåste.

Lämna alla luckor öppna. Skrapa ställen i botten som brukar vara fuktiga, här fryser färgen bort i alla fall.

När det blir kallare efter nyår minskar luftfuktigheten och det kan vara läge att täcka ner till backen för att båten inte ska torka ur för mycket till sjösättningen.

Sista veckan före sjösättning kan man ha vatten i kölsvinet.

Riv täckställningen så sent som möjligt.

Ska man göra något renskrapningsjobb är det bra med lätta innerpresseningar. Kondensen samlas på insidan av ytterpresseningen och rinner sedan på utsidan av innerpresseningen.

Ytbehandlingen: På en limmad båt som M 25:an rekommenderar jag fernissning på insidan för att få en så jämn låg fuktighet i bordläggningen som möjligt.

Friborden håller mellan 13-18% fukt över året. Det ger fuktrörelser på knappt 1% för mahogny och 1,5% för furu. Fuktigheten i botten varierar från 15-16% till en bit över 20%, vid dålig ytbehandling upp till 30%.

Det här kan limmet klara men inte mycket mer.

De största fuktinträngningarna förekommer när flera personer sover i båten efter en varm dag. Varm luft som kondenserar när den kyls ner plus vattenånga från utandningsluft ger ett högt ångtryck, därför är det bra med fernissa på insidan.

Det bästa inomhusklimatet ger ett dukat ribbdäck som är oljat på insidan. Det absorberar nattfukten och torkar sedan naturligt under dagen. Ett plywooddäck ger kondensdroppar och måste lackas för att inte ge jordslag.

Källa: M15/M25 Klubbens hemsida. http://82.182.142.23/m25/